Efterdyningar av Jamboreekänsla

Efter att ha bott i nästan 3 veckor, med nästan 40 000 grannar, vägg-i-vägg, med bara dubbla tält-skynken till “vägg” är det nästan lite skönt att vara hemma, ensam, utan grannar. Det finns ingen här att prata med, ingen att plötsligt leka en lek med, eller swappa lite halsdukar, scoutskjortor och märken med. Nog längtar jag allt tillbaka till tjoet och tjimmet, alla de glada unga människorna från alla världens hörn. Fast alla var inte så unga… den tjej jag jobbade med var rediga 70 år, men ibland mer sprallig än de 14-åringar jag träffade. Ik been een lekker snoepje! -lärde hon mig säga, vilket betyder: “Jag är en läcker godis/godbit” på holländska. Med en kenyansk ängel i min hand lämnade jag lägret som en leende scout, trallande på franska och engelska… I’m changing the world today, with a small step forward!

Tack alla för en härlig och oförglömlig Jamboree